Kringutrustning

När man vill köpa en dator brukar datorns kringutrustningar anges som datortillbehör och ibland som datordelar. Här menas allt utrustning som kan kopplas till en dator, stationär eller laptop. Det är bra att tänka på att kommunikationen mellan datorns systemenhet och externa enheterna behöver vara snabb och säker via kablar eller trådlöst.

Dussintals kringutrustning existerar, men bara en handfull anses avgörande för maskinens funktioner. Förutom skärm, tangentbord och möss finns kring en dator skrivare, scanner, ritbord, externa hårddiskar, högtalare, mm.

Lika många olika anslutningskontakter finns för att koppla kringutrustning till dator, exempelvis USB, RJ45, HDMI, displayport, DVI, MicroSD, Thunderbolt, mm.

USB (Universal Serial Bus)  standarden gör det möjligt att ansluta flera olika extern kringutrustning till datorer som tangentbord, mus, skrivare, scanner, kamera, HDMI enheter, lagringsenheter som hårddiskar och minnesstickor.

USB började som en billig och snabb teknik. Den första versionen, som blev kommersiellt stor, var USB 1.1 (även känd som USB Full Speed) . Versionen 2.0 är idag den vanligaste USB standarden men den betydligt snabbare USB 3.0 börjar att inkluderas på de flesta nya datorer. De olika versioner av USB är kompatibla med varandra men kringutrustningar kan behöva inkludera stöd för de olika USB versioner.

Nyare versioner oftast motsvarar högre hastigheter, se nedan:

  • USB 1.1 LS (Low Speed, 1998) 1,5 Mbps
  • USB 1.1 FS (Full Speed, 1998) 12 Mbps
  • USB 2.0 HS (High Speed, 2001) 480 Mbps
  • USB 3.0 SS (Super Speed, 2009) 5 Gbps
  • USB 3.1 SSP (Super Speed Plus, 2014), 10 Gbps

USB kontakt typer

Det finns tre typer av USB-anslutningar – standard, mini och micro. Dessa är i sin tur indelade i A och B. Det finns också en C kontakt.
A är vanligtvis den som är ansluten till värdenheten (vanligtvis datorer) och B är den som ansluts till USB-enheten (t.ex. en skrivare eller en extern hårddisk).

  • Standardkablar används oftast direkt i datorer för att ansluta extrautrustning som exempelvis en skrivare.
  • Mini-USB används ofta på externa enheter.
  • Micro-USB är vanlig på mobiltelefoner och används då för dataöverföring och laddning.

Om antalet USB-portar på en dator inte räcker till kan en USB-hubb användas. Enligt standarden går det med hjälp av hubbar att ansluta upp till 127 enheter till en enda USB-port. Tänk på att hastigheten delas mellan de enheter som finns på samma anslutning. Höghastighetstillbehör bör därför kopplas in direkt till datorns USB-port. Om dator är stationär finns det möjlighet att installera en extra USB-kontroller.

USB-C-kontakter

USB-C-kontakten (ibland kallad USB type C) är en vändbar USB-kontakt utvecklad för att ersätta så många kontakter som möjligt. USB-C är tänkt att användas för laddning, USB-tillbehör och även andra signaler utöver USB (t.ex. Displayport).

USB-C är fullt kompatibel med de gamla USB-kontakterna via adaptrar. För att koppla över USB-C till USB-A eller -B krävs något sätt att identifiera USB-C-enheten som en värd eller ett tillbehör. Detta krävs eftersom den äldre USB-standarden inte kan skilja på värd och tillbehör på andra sätt. Identifieringen sker genom ett motstånd i USB-C-kontakten. Motståndet är monterat till jord- eller spänningsledare beroende på om USB-C-enheten ska användas som värd eller tillbehör.

DVI

DVI betyder Digital Visual Interface och är ett digitalt gränssnitt som används mellan PC:n och bildskärmen.
DVI ger stabilare bild och minskad risk för störningar eftersom signalen överförs digitalt hela vägen till skillnad mot det äldre VGA-gränssnittet där signalen först omvandlades till analog i datorn. En annan fördel är att grafikkort och bildskärm kan utbyta information med varandra och därmed kan t.ex. optimal upplösning ställas in automatiskt. upplösning mm.

DVI-D-gränssnittet förekommer i två versioner som kallas single-link respektive dual-link. Skillnaden mellan dessa versioner är hur hög videoupplösning de kan överföra. Single-link kan överföra video i upp till 1920×1200 vid 60 Hz (den vanligaste uppdateringsfrekvensen för datorskärmar), det vill säga högre upplösning än Full HD (1920×1080). Dual-link kan överföra dubbelt så mycket data och kommer upp i 2560×1600 vid 60 Hz.

HDMI

HDMI (High-Definition Multimedia Interface) är i huvudsak samma som DVI med den skillnaden att man även kan överföra ljud via kabeln. De två videogränssnitten är därför också i grunden kompatibla med varandra. En dator med DVI-D kan utan signalförlust anslutas till en TV med HDMI. En dator med HDMI kan likaledes anslutas till en skärm med DVI-D utan att videokvaliteten försämras.

HDMI motsvarar single-link-versionen av DVI-D och hade ursprungligen samma maxupplösning. Det finns dock en stor skillnad mellan de två gränssnitten: ljudet. Medan DVI-D är en renodlad videosignal, är HDMI en kombinerad video- och ljudsignal. Vid en övergång mellan DVI-D och HDMI försvinner därför möjligheten att skicka ljud. 

HDMI-versionerna

HDMI finns i flera olika versioner.

  • HDMI 1.3 – lanserades 2006 och kan idag ses som basversionen av HDMI. Det var i samband med lanseringen av HDMI 1.3 som HDMI och DVI-D började gå skilda ­vägar. DVI-D single-link och äldre versioner av HDMI kunde överföra upp till 4,95 Gbps, vilket räckte för Full HD-upplösning i 60 Hz. HDMI 1.3 fördubblade denna databandbredd till 10,2 Gbps för att möjliggöra samma upplösning i upp till 120 Hz. 120 Hz-stödet var inget som gynnade HDMI i hembiosammanhang, men det var en välkommen nyhet för speloptimerade datorskärmar.
    HDMI 1.3 introducerade också stödet för ljudformaten Dolby True-HD och DTS-HD Master Audio. Det innebar att uppspelningsenheten (t.ex. Blu-ray-spelaren) inte behövde avkoda ljudet, utan kunde överlåta det till hembions receiver.
  • HDMI 1.4 – lanserades 2009 och introducerade flera stora nyheter. Den största nyheten var möjligheten att överföra videomaterial i Ultra HD 4K-upplösning, det vill säga fyra gånger högre upplösning än Full HD. Det var inget revolutionerande i sig, då den fyra gånger högre upplösningen möjliggjordes av att uppdateringsfrekvensen begränsades till en fjärdedel (d.v.s. totalt sett lika mycket data). HDMI 1.4 möjliggjorde således antingen Full HD-upplösning i 120 Hz eller Ultra HD 4K-upplösning i 30 Hz. 30 Hz är för låg uppdateringsfrekvens för att kunna användas till datorskärmar, men det räcker för film. Film produceras vanligtvis i 24 FPS (24 bildrutor per sekund).
    HDMI 1.4 introducerade också bättre stöd för 3D (stereoskopi), möjlighet att överföra nätverkssignal via HDMI-kabeln (HDMI Ethernet Channel) och stöd för att backa ljudsignal från TV:n till receivern (Audio Return Channel). Observera att hembio-apparater med HDMI 1.4-portar inte behöver ha stöd för alla dessa funktioner. HDMI 1.4-funktionerna kan ses som en ny uppsättning funktioner som apparattillverkarna kan välja att nyttja en eller flera av.
  • HDMI 2.0 – lanserades 2013 och höjde databandbredden ytterligare till 18 Gbps (från 10,2 Gb/s) för att därigenom också kunna höja uppdateringsfrekvensen på Ultra HD 4K-upplöst videosignal. Med HDMI 2.0 går det att överföra Ultra HD 4K-video i 60 Hz, vilket gör HDMI-gränssnittet lämpligt även för högupplösta datorskärmar. 
    Utöver den nya uppdateringsfrekvensen för Ultra HD 4K-video introducerade HDMI 2.0 också stöd för att överföra ljud till 32 högtalare, den ultrabreda bildproportionen 21:9 och en ny funktion vid namn Dual-view. HDMI 2.0 reviderades efter lansering för att inkludera stöd för HDR (HDMI 2.0a).
    Trots allt detta upprätthåller HDMI 2.0 bakåtkompatibiliteten med de äldre versionerna av HDMI. HDMI 2.0 behåller till och med stödet för sina rötter i DVI-D-tekniken.
  • HDMI 2.1 – presenterades i början av 2017. HDMI 2.1 introducerar många nyheter där den största är stöd för 8K-upplösning vid 60 Hz eller 4K-upplösning i 120 Hz. Det krävs mycket mer data för att klara så hög upplösning och därför höjdes databandbredden till 48 Gb/s!
    HDMI 2.1 använder sig av samma kontakter som tidigare versioner av HDMI och är bakåtkompatibelt med tidigare versioner. De riktigt höga upplösningarna behöver dock nya HDMI-kablar med stöd för högre bandbredd.
    HDMI 2.1 tar flera steg för att göra HDMI-standarden mer intressant för datorspelare. HDMI 2.1 introducerar stöd för adaptiv bildsynkronisering (se Bildsynkronisering) tillsammans med tekniker för lägre fördröjning (latens).
  • HDMI CEC – lanserades på allvar i HDMI 1.3-versionen. Tyvärr är HDMI CEC en frivillig utvecklat del av HDMI-standarden. Det är därmed inte säkert att en ny HDMI-enhet har stöd för fjärrkontrollstekniken. Det finns heller inget som kräver att en enhet har stöd för samtliga HDMI CEC-kommandon. Detta gör att lösningen inte alltid fungerar, och den som vill använda tekniken måste medvetet välja HDMI CEC-kompatibla apparater. När lösningen verkligen kommer till sin rätta fungerar den mycket bra. Kommunikationen är dubbelriktad och enheterna bekräftar för varandra när de har mottagit kommandona, vilket gör lösningen stabil.
    HDMI CEC är en branschstandard, så att apparater av olika märken ska kunna styras av varandra. Trots detta har produkttillverkarna hittat på egna namn för att benämna tekniken, vilket säkerligen är en av anledningarna till att HDMI CEC fortfarande är så pass okänt. Anynet+ (Samsung), Bravialink (Sony), Easylink (Philips), Kurolink (Pioneer), Regzalink (Toshiba), Simplink (LG) och Vieralink (Panasonic) är några av namnen som TV-tillverkare använder för att benämna tekniken.
  • HDMI HEC – digital-TV-mottagaren kan anslutas till internet för on demand-sändningar och att spelkonsolen kan användas för onlinespel. Det gör att det blir alltfler nätverkskablar som måste dras fram till TV-bänken. Lösningen heter HDMI Ethernet Channel, även kallat HDMI HEC.
    I stället för att ansluta en nätverkskabel till varje enhet i TV-bänken räcker det med att ansluta en av enheterna. Den nätverkskabelanslutna enheten fungerar sedan som en switch och delar vidare nätverkssignalen till övrig HDMI-ansluten utrustning. För att lösningen ska fungera krävs att enheterna har stöd för HDMI HEC, något som är väldigt ovanligt idag. De flesta tillverkarna har valt att utrusta sina enheter med stöd för trådlöst nätverk i stället för HDMI HEC.

Firewire (IEEE1394)

Firewire används mest vid överföring av video mellan kamera och dator. Den är tänkt som ett alternativ till USB men den har inte blivit lika utbredd på grund av högre hårdvaru- och licenskostnader. Firewires största fördel jämfört med USB är att den tillåter peer to peer-trafik. Det innebär att man t.ex kan koppla ihop en skrivare och en skanner utan behov av en dator, eller en CPU som hanterar kommunikationen.

Nätverk (RJ45)

8P8C är det korrekta namnet på den modulärplugg som kallas ”RJ-45” i folkmun. Det är ett modulärt kontaktdon som används på TP-kablar (Twisted Pair, nätverkskabel). RJ utläses Registered Jack och finns i flera varianter.
8P8C-kontakten används bland annat till raka och korsade TP-kablar.