Cacheminne är en chipbaserad datorkomponent som effektiviserar hämtning av data från datorns minne. Det fungerar som ett tillfälligt lagringsområde som datorns processor enkelt kan hämta data från. Detta tillfälliga lagringsområde är lättare tillgängligt för processorn än datorns primärminne.

När processor behöver data startar en sökningsprocess som börjar i det närmaste minnet, cacheminnet. Om processorn inte hittar den data som söker i cacheminnet fortsätter processorn till primärminnet. När data hämtas från primärminnet lagras en kopia i cache minnet för vidare bearbetning. Nästa gång, om processorn behöver komma åt samma data igen, hämtar den data från cacheminnet istället att gå genom laddningsprocessen igen.

• Att inte hitta sökta data är känd som cachemiss eller bara miss
• Att hitta sökta data är känd som cacheträff eller bara hit.

Cacheminne placeras vanligtvis integrerat direkt i CPU-kapseln eller placeras på ett separat chip som har en separat bussanslutning till CPU: n. Därför är det mer tillgängligt för processorn och kan öka effektiviteten eftersom den är fysiskt nära processorn. Cacheminnet är ett SRAM-minne (Static Random Access Memory) medan datorns primärminne är av typen DRAM (Dynamic Random Access Memory).

Obs! Cacheminnet ska inte förväxlas med den bredare termen ”cache” vilket är tillfällig datalagring oftast i RAM-minnet.

Typer av cacheminne

Traditionellt kategoriseras cacheminnes typer i ”nivåer”. Dessa nivåer säger hur nära till processorn ett visst cacheminne är. Det finns tre cache-nivåer:

• L1-cache är extremt snabb men relativt liten och är vanligtvis inbäddad i processorchipet som CPU-cache.
• L2-cache kan vara inbäddad i CPU: n, eller så kan den finnas på ett separat chip.
• L3-cache är ett specialminne utvecklat för att förbättra prestandan för L1 och L2.

Tidigare har L1, L2 och L3 cacheminnen skapats med hjälp av kombinerade processor- och moderkortkomponenter. Nyligen har trenden varit att konsolidera alla tre cacheminne nivåer på själva CPU: n.