Alla filer datorn jobbar med lagras på hårddisken eller andra lagringsenheter. Filer, kataloger och underkataloger identifieras med namn så att datoranvändare kan känna igen dem, datorn själv använder också andra identifierare i form av adresser. Huvudtanken är att identifiera och hitta olika filtyper och kataloger bland massor andra objekt i en databas. Detta är vad ett filsystem gör.
Ett filsystem är ett sätt att separera data och lagra dem som separata filer. All information om en fil – dess namn, typ, behörigheter och andra attribut lagras i filsystemet. Filsystemet upprätthåller ett index över platsen för varje fil. På så sätt behöver inte operativsystemet gå igenom hela disken för att hitta en fil.
Så ett filsystem är inget annat än en databas som talar om den fysiska platsen för data på lagringsenheten. Filer är organiserade i mappar som också kallas kataloger. Varje katalog har en eller flera underkataloger som lagrar filer som är grupperade utifrån vissa kriterier.
Det finns olika typer av operativsystem och olika typer av filsystem. Vissa operativsystem föredrar att använda vissa filsystem exempelvis använder Windows NTFS och Linux ext4. Varje filsystem är avsett för olika ändamål och har därför olika funktioner. Samtidigt som programmerare utvecklar ett operativsystem arbetar de också med att bygga ett filsystem för operativsystemet. Microsoft, Apple och Linux har sina egna filsystem.
Windows filsystem
NTFS
NTFS står för New Technology File System. De flesta versioner av Windows OS – Windows XP, Windows Vista, Windows 7, Windows 8 och Windows 10 och 11 använder NTFS.
Några funktioner i NTFS:
- Stöd för hårddiskar upp till 16 EB. Enskilda filer i storlek upp till 256 TB kan lagras.
- Volume Shadow Copy Service för att säkerhetskopiera filer som för närvarande används.
- Återställning för systemändringar genom att registrera ändringar i en logg-fil.
- EFS – Encryption File System är en funktion som kan kryptera enskilda filer och mappar.
- I NTFS har administratören rätt att ställa in diskanvändningskvoter.
FAT
FAT står för File Allocation Table. FAT användes i MS-DOS och andra gamla versioner av Windows FAT är dock fortfarande en version som stöds. FAT har utvecklats med tiden till flera olika versioner. Här nedan några FAT versioner:
- FAT12 – introducerades 1980 och användes flitigt i Microsoft Oss fram till MS-DOS 4.0. Disketter använder fortfarande FAT12. I FAT12 får filnamn inte överstiga 8 tecken medan för tillägg är gränsen 3 tecken. Många viktiga filattribut som vi använder idag introducerades först i den här versionen av FAT – volymetikett, dold, system, skrivskyddad.
- FAT16 – 16-bitars filallokeringstabell släpptes först 1984 och användes i DOS-system upp till version 6.22.
- FAT32 – Det introducerades 1996 och är den senaste versionen av FAT. Den kan stödja 2TB-enheter (och till och med upp till 16 KB med 64 KB-kluster).
- ExFAT – EXFAT står för Extended File Allocation Table. Återigen, skapat av Microsoft och introducerat 2006, kan detta inte betraktas som nästa version av FAT. Den är avsedd för användning i bärbara enheter – flash-enheter, SDHC-kort, etc…Denna version av FAT stöds av alla versioner av Windows OS. Upp till 2 796 202 filer kan lagras per katalog och filnamn kan innehålla upp till 255 tecken.
Att tänka på
Vissa attribut som filkryptering, diskkvoter, objektbehörighet, filkomprimering och indexerade filattribut är endast tillgängliga i NTFS. Dessa attribut stöds inte i FAT. Att byta mellan olika filsystem innebär därför vissa risker. Om en krypterad fil från NTFS placeras i ett FAT-formaterat lagringsenhet har filen inte längre kryptering. Den förlorar sina åtkomstbegränsningar och kan nås av vem som helst. På samma sätt kommer en komprimerad fil från en NTFS-volym automatiskt att dekomprimeras när den placeras i en FAT-formaterad volym.